utfyllnadsskryt

I varje stund när jag själv inte har ett litet barn så är det verkligen trist att prata om småbarns utveckling och om deras påhitt och sådant.

Försökte få min mamma att berätta lite om hur jag var när jag var liten. Hon svarade: "Ja, du åt väl och skrek och sket som alla andra barn". I en lite arg ton sådär.

Så kan jag känna det när kompisarna med yngre bäbisar än min försöker säga något de vill man ska imponeras över. "Ja, hon tar faktiskt flaska nu!"

Suck. Jaha. Vad ska jag göra med den informationen?

Men precis som taggtrådinnan sa. Att det bästa med att inte vara ensamförälder är att man kan titta på varandra när barnen gör något bra/fint/framstående/roligt/knasigt/förjävlahemskt och förstå vad den andre tycker. Man kan diskutera det i timmar med någon som också tycker att det är precis och exakt lika intressant.

Förstagångsföräldrar ramlar ofta i fällan och tror att hela världen är lika intresserade. De behöver ramla ner från inbillningsstupet innan de slutar vara förstagångare. Såsom alldeles för söta barn också en gång behöver ramla ner från samma stup. När de är sisådär sex-tio år.

De värsta förstagångarna är de som dessutom bidrar med första barnbarnet. I bådas släkt. För dem tar det längre tid. Alla ÄR ju intresserade då! Och när mormor inte alls ens slutar tycka att barnbarnets leverne borde ligga till grund till en realtidsdokusåpa när nummer två, tre och fem kommer, då är det mer eller mindre kört.

Föräldrarna märker det förstås inte. Men vi i omgivningen, vi drar oss undan. Sen kan de sitta där med sina fantastiska barn och undra vart alla vänner tog vägen. Då när de är åttiofem och när barnen själva, också upptagna av sin egen förträfflighet aldrig besöker dem. Ja. Då sitter de där ensamma!

Skryt du om dina barn. För jag tänker skryta om mina. Fast det är inte skryt. Jag bara förmedlar betraktelser.
(Mina barn saknar kusiner, på båda sidorna, sa jag det?)

Ernst ställde sig mot liggande pappa igår. Hittade balansen och släppte taget. Stod själv i flera sekunder. Sex månader och knappt tre veckor.

Kan för övrigt varmt tipsa taggen om söndagens "Tuula" (serie) i DN

Tuulas väninna säger till Tuula (som beundrar barnet i vagnen) : "Det bästa med att få barn är att man kan köpa en sån här fin vagn att dra hem maten i! Man slipper bära! - Och så är det kul att kunna lägga tuttarna på bordet på kaféet! Om folk glor säger man: "jag ska ammaaaa...." -Fast själva ungen är ganska tråkig..."