ja

nu börjar mörkret sänka sig och så också ångest. Jag inser att jag döpt den här bloggen till "min ångestblogg" för att det är vemodigt jag tänker när jag får lust att skriva här.

Egentligen skulle jag kunna få ur mig en svårmodig text varje dag. Sommar som vinter. Men nu börjar jag fundera på om jag borde låta bli. Bloggandet för ju med sig ett annat sorts tänkande. Man tänker på vad som ska publiceras och hur saker som händer en ska vinklas för att passa.

Jag kommer åter. Men jag ska sluta tänka på det som på min ångestblogg. För ingen vill ju ha ångest. Och tänk om det en dag skulle kunna bli lönsamt att ha en ångestblogg till exempel. Vad gör man då av alla lyckokänslor som bubblar? Ja, inte tjänar man pengar på dem iaf.

Jo, jag tänker på pengar. Och får ångest. Så får jag se till att skaffa mig det där jobbet nu!! Någon?