de djupaste insikterna gör ondast.

Iakttagelse.

Jag ser en människa bete sig fullständigt obegripligt. Jag förstår ingenting och frågar alla jag råkar på om de kan ge mig en ledtråd.
Till hur man kan vara deprimerad. Är det inte bara att rycka upp sig? Varför är det inte bara att ruska på sig och släppa?
Sömnsvårigheter?
Och nu senast. Hur kan en chef eller medarbetare sno åt sig äran av att ha gjort någon annans jobb? Regelrätt sno liksom. Har inte gjort ett spår av arbetet. Inte ens varit inblandad litegrann. Och sen sitta och se andra i ögonen och säga att: "jag har minsann gjort aaaallt det här, jag, så duktig så!"

En liten stund efter att jag ställt de här frågorna. Så kommer svaret. Genom att jag själv får djupaste insikt i fenomenet. Pang. Depression. Nä. Gick inte att bara skaka av sig. Inte heller att somna så lätt.

Och idag fick närliggande fråga sig ett svar. Postutlämningen. Jag fullkomligt avskyr den där inställsamme, kletiga karln som innehar tobaksaffär med postservice. Det har jag gjort ett längre tag. Han lämnar felaktig information och han vill liksom uppfostra kunderna att komma vid rätt tider (rätt för honom) och att hämta ut pengar i bankomaten runt hörnet istället för att betala med kort i hans kostsamma kortmoj. Men paketen hamnar där ändå, för jag har varit för lat för att byta till det andra stället som ligger långt bort. Idag ville jag köpa frimärken. Och betala med kort. Då säger han med en urskuldande gest åt kortmojen att den tyvärr inte har kontakt med banken idag, men det finns bankomat runt hörnet. Och idag så står det faktiskt: "ingen kontakt med operatör" på mojens display.

Jag går inte runt hörnet utan går till Konsum istället. Där de då råkar vara utan frimärken och i sin tur hänvisar till ovan nämnda tobaksaffär.
Då händer det.
Jag spyr galla över tobaksaffären och jag l.j.u.g.e.r. Jag säger att han bara påstod att hans kortmoj var trasig. För att få min historia att bli lite bättre. Och för att förtydliga att jag tycker att han är hemsk.

Men. Inser att jag ljög för att jag egentligen inte har något att direkt ta på. Han har aldrig gjort något fel. Formellt. Han irriterar mig bara.

Jag har inte förstått hur man kan dra till med en lögn när man är arg på någon. Därmed inte sagt att jag aldrig har sagt något osant, det har jag säkert gjort omedvetet. Det är den här rena lögnen. Att jag hittade på något. Som på något vis liknar medarbetare snodde mina resultat-situationen.

Fast. Risken för att bli avslöjad är i mitt fall minimal och ingen vet att jag ljög. Det vet däremot den som blir bestulen på sina vedermödor. Och den som stal och ljög måste ju resten av sin tid se sig över axeln. För där har jag inga som helst problem med att leva mig in i vad man kan ta sig till att göra som hämnd.

Jag är till och med riktigt bra på att hämnas. Åtminstone på kvällen när jag ligger och har svårt att somna..