vardagens kaffe

Så har mamma åkt hem. Och det är lördag och kaffemaskinen är åter. Om jag inte har berättat förr om kaffemaskinen så kan jag säga att det är vår förra bil. Alltså, pengarna vi fick för den plus lite till gick vi och köpte en helt onödig kaffemaskin till för. Hade jag inte haft barn hade jag aldrig någonsin lagt pengar på sådan onöda. Då hade jag tyckt att pengarna kunnat förbrukas på kafé istället.

Men. Med barn så blir datorn, soffan, själva tv-skärmen och boendeutrymmet så vansinnigt mycket mer viktigt. För det är där man är fotbojad. Hemma. Och då faller också kaffedrickande och matätande in under kategorin: vad man kan göra hemma som ändå är lyxigt.

Hade jag inte haft några barn hade min lägenhet varit pytteliten, legat under takåsarna i en större stad och mer centralt. Pytteliten hade den bara varit för att jag antar att jag ännu mindre än nu hade haft något ordentligt jobb och alltså inte haft råd med mer än så. Den hade dock gärna fått varit jättestor istället, hade funkat.

Min tid hade jag tillbringat med att vara ute på krogen, ute på stan och träffat vänner, och på mitt kanske-jobb. För det är ju ändå rimligt att anta att om jag inte fått en massa barn så hade jag nog hunnit bli så uttråkad by now att jag inte kunnat undvika ett jobb. Om det nu är anledningen till min arbetslöshet. Vilket jag tvivlar på.. men det kanske ser ut så utifrån.

Jag hade varit på bio ofta, ofta. Och jag hade gått en massa kvällskurser. Målning. Gjutning. Mer keramik. Sykurser, mönsterkonstruktion. Teckning. Dans kanske. Fast jag har inte stor talang för det. Och, jo. jag hade förstås gått på körsång.

Nu så tillbringas dagarna med att hålla barnen igång. Nöjda, mätta, läxlästa, rena, sagade, pussade, lekta och sjungna och lagda. Sen finns det nästan bara film.

För även om man pratar med varann och läser böcker och har vänner över på middag. Så är tiden så oändlig i hemmet. När pengarna inte räcker till alla kurser och när den man helst faktiskt vill umgås med bor under samma tak. Film. Mat och Kaffe.
Gott kaffe! Om än lite dyrt.

Kaffemaskinen inhandlades strax före nyårsafton. Och många timmar lades ned på att trimma in den. Lära sig mala bönor rätt, tampa rätt och att värma mjölk rätt. Efter en påse bönor och en handgriplig modifikation av kaffekvarnen och åtskilliga borthällda äckelespresso. Så blev creman perfekt. Mängden lagom i förhållande till tiden och kaffegommen tillfreds! Men. Mjölken. Den smakade kemiindustri efter skumning. Liter med vatten kördes igenom. Ingen skillnad.

Två veckor efter ankomst fick den alltså återlevereras till inköpsstället. Termoblocket var dåligt rengjort från fabriken visade det sig.

Frågar sig hur i h-vete. Kan man få köpa en ny sak som är fel på från början. Och vara den som måste transportera maskinen åter till butik och sen hämta och bära upp för alla trappor? Dessutom tog det dryga två veckor.

Lång väntan på kaffet.
Och nu har jag glömt precis vilken tamp-kraft man skulle anlägga och hur finmalt kaffet skulle vara. Måste börja om från början. Men ler lite inombords. Nu är familjen samlad. Alla sju. De jag helst umgås med.

Saknar bara en vingård!