Älskade barn?

Vacker solig dag som tillbringades ihop med taggtrådinnan och den lockhårige som äntligen övertygats om att måndagar är en bra dag att vara hemma från dagis. På förslag från Taggen att måndagar är en mamma-lockigbarn-Ernst-dag tillägger den lockige: "och en tagge-dag". Inte för att han verkligen kallar henne för taggig, inte ens när hon inte hör på, men något maskerat måste hon ju heta. Speciellt när hon kallar mig för "invalidot" efter mina fyra månader till sängs i foglossningsbesvär. Misslyckad dag på öppna förskolan i närområdet. Känner mig fortfarande påverkad av ilskan jag känner gentemot sådana där imbecilla sociala katastrofer. Har tänkt på orsaken till varför jag blev så olustig och det hänger nog samman med att tantaloren som jobbar där var ogästvänlig mot MIN vän. Mot mig får människor vara dumma. Men inte mot mina vänner. Inte ens de taggiga vännerna som nog kan försvara sig själva.

Undrar om det är foglossningen som gör det lite svårt för mig att verkligen se Ernst. Eller om jag alltid varit såhär segstartad med de andra barnen? Jag tar utan tvekan hand om honom som man ska. Pussar och kramar på honom också. Blir inte arg eller irriterad när han skriker två timmar i sträck. Men. Det är något som saknas i känslorna. Som att om han försvann nu så skulle jag inte bli så förvånad. Jag inser inte just nu, i det läget jag befinner mig i, att han skulle bli saknad. Men jag förstår förstås att jag visst skulle det. Jag skulle gråta ögonen och hjärtat ur mig.

Varför känner jag inte så starkt? Borde man oroa sig över det snart?

Har också författat ett brev till föreningens medlemmar. För de sopsorterar inte som de ska. Gjorde inte jag heller ska jag ärligen säga, innan jag läste mitt arga brev och tänkte att det nog var bäst att jag gör som det står i brevet. Så nu är komposten igång och även att skölja-ur-mjölk-o-fil-paketen. Andra hemska sopor har vi faktiskt sorterat tidigare. Alldeles särskilt batterier. Vill skriva det här så att jag inte kan misstänkas för att vara en värsta sortens sopmarodör.

Kanske ska skriva om det lite imorgon, så det inte blir lika skrämmande.