Julen och släkten

har passerats med två av tre dagar. Julgodiset är uppätet och halva grisen. God skinka även om jag är mindre förtjust i kött. Kålrötter har jag hört kan ersätta den.. Någon som prövat?

Granen fick stå inomhus den här gången. Katten verkar ta det hela på ett bra sätt, inga tillbaka-till-naturen-klättringar som vi befarade.

Och, det viktigaste. Julafton är avklarad. Middag för släkten och julklappsutdelning. Svägerskans pojkvän. Eller kanske han är en gubbvän? Säger bara suck. Varför kan man inte få styra andras liv som vore de marionetter? Eller åtminstone få full inblick? Det blir lättare att leva med irritationsmoment när man förstår varför. Men just nu önskar jag att jag kunde bestämma vilken man svägerskan skulle få ihop det med. Den mannen skulle vara toppenbra!

Hur som. Hoppas att han är verkligen, verkligen jätte-jätteblyg. För annars är han en katastrof. Men har man passerat förtio, sitter i politiskt styrda, demokratiskt valda organisationer och är i karriären på sitt företag borde man ha vissa sociala skills väl? Så då lutar det åt att det antingen är oss det är fel på (helt osannolikt!), att svägerskan förtalat oss så att han inte vill beblanda sig mer än absolut nödvändigt (ökad sannolikhet, men som motsägs av att de (hon) iaf kom hit, vilket de lätt kunnat undvika) eller att svägerskan bara har galet dålig karlsmak, och så även hans väljare och arbetskamrater (vilket nog är högst sannolikhet på, men mycket märkligt eftersom svägerskan ändå är jättefin och trevlig själv, de övriga vet jag inte hur det förhåller sig med).

Han är ju snäll vad det verkar. Hade dock själv hellre valt att ha furumöbler hemma då man kan förvänta sig viss nytta av dem. Ställa saker på dem eller så. För. Hur kan man sitta hemma hos flickvännens familj, äta friskt och inte säga ett enda ord mer än behövligt. Inte ställa en endaste fråga, inte svara mer än minsta möjliga på det som frågas? Platt faller konversationen. Inte hjälpa till med minsta bestyr och efter maten bara ställa tallriken, full med rester på en bänk och bara gå ut och ta en cigg? Jag har träffat människor som är blyga förr. De ler litegrann nu och då när man pratar med dem, eller skrattar litegrann när man skämtar. Eller så ser de vänliga ut på ögonen. Och så säger de oftast tack och brukar försöka bekräfta andra lite. Han _kan_ ha tackat mycket tyst och viskande till bara Spargelmannen innan de gick, fast jag tror inte det. Tråkig så klockorna stannar. Däremot gjorde han inte riktig skada.. Det finns de som är så tråkiga att de suger idékraft ifrån alla andra också, men så var han inte. Mer som en sak, eller som en onyttig möbel.

Ja. Jag är elak. Och. Jag hoppas att svägerskan aldrig på tiden behöver se inlägget. För henne vill jag inte göra ledsen. Och inte honom heller förstås. För ingen ska behöva bli jämförd med furumöbler. Usch så ledsen jag skulle ha blivit om jag bara var blyg istället. Så jag hoppas, hoppas att han är blyg. Då är han förlåten. Det blir dock aldrig jag för det här om det kommer ut. Schhhh