Jag hoppas att jag skrivit lite om att leka med andra. För det har mina tankar rört sig kring ofta de senaste dagarna. Jag tror inte att jag är förtvivlat dålig på att leka, jag tror att det är något som jag gör som jag själv inte förstår som medför att jag inte har lekkamrater. (Eller att jag egentligen inte gillar människor. I hemlighet)

Har precis sett Magnus Betnér på femman. Han är ju som jag. Kanske mer vältalig, har mer timing och har övat sig på det. Men jag leker MB när jag träffar människor. Och humor har fasiken inte de här människorna jag träffar heller, precis som hans. Tror att det nästan är samma människor vi träffar faktiskt.

Åsså tänker jag på det där med hur det vore om man hade en vapendragare. Tänk så härligt Hasse måste ha haft det som hade Tage. Mia och Klara. Filip och Fredrik.

Bara enkönade par slår det mig sen. Ser på annat program, något barnprogramsliknande om rymden eller något. Där är det två killar och en tjej. Och sådana järngäng finns ju fler av. Doris och Knäckebröderna (fast de hade ju gärna fått träffa några andra än varandra att brainstorma tillsammans med) Magnus, Brasse och Eva. Och säker fler som jag kunde kommit på om jag varit mer allmänbildad.

Men jag vill ha en manlig vapendragare. Någon att skratta åt världen tillsammans med. Den där världen där alla är korrekta och där de aldrig förstår ironier. Som är så roligt. Som bara är roliga när man först måste genomskåda dem. Lite som sonen säger. Lättlurad. - Vet du brorsan, att jag följde med pappa ner i tvättstugan i dag! (Fast han stannade kvar och såg på Harrys hink med dinosaurier).
Men om man är ensam med en man för ofta så kanske man måste ha sex eller bli kär. (Eller så blir man omöjlig att para ihop med någon annan i kärlekslivet. Ingen riktig karl klarar ju av att hans kvinna står en annan man riktigt nära. Och kvinnor då? Jo, de klarar nog av att dela med sig lite... men då måste hon stå under henne i rang väl?)

Är det för det som det alltid måste finnas två killar om det är med en tjej? Ok, det är alla gånger bättre att ha två än att vara en av två! Så nu får jag söka efter två vapendragande män. Vars vapen inte faller av när jag skojar eller har ångest. Pah. Tror inte de männen finns.

Magnus iaf. - Jag skrattade stort åt din dotters fascination för 'poppen' och de rosaskjortades förfäran. Som om att peddosar skojade om det lite nonchalant på dagis. Och, kan man inte gå lite hårdare åt religiösa fanatiker? Det är ju genetiskt det där med om man tror stenhårt på något stendumt. Lättlurad med andra ord!