Söndag

Imorgon födelsedag.
Läste Majgull Axelssons krönika i dagens DN. Hon har levt i femtio år och mindes tillbaka sin barndom när tio år verkade vara en evighet och när hon insåg att hon förmodligen skulle leva i sju evigheter. Nu vid femtio så hade tiden bara rusat iväg och tio år såg hon inte längre som just en evighet, utan snarare som ett ögonblick. Så ser hon unga människor som hon nu ser tänker att just de kommer hejda tiden.

Jag tänkte så. Jag blev förvånad när jag fick rynkan och det grå hårstrået. Önskar inte stoppa tiden, önskar bara att jag kunde få superkraften att kunna hoppa mellan tidsåldrar. Jag vill ha fler insikter som hennes. Och kunna hoppa tillbaka till tioårsåldern för att se om den insikten kunde göra barndomen bättre, kunde få mig att leka mer intensivt, sluta längta så förbaskat till att bli vuxen.