Måndag

God natts sömn. Jag tror att det hjälper. Känner mig avgjort glad idag. Skriver tackkort, snart klar. Fast, förstås så saknades det några foton. Trots att jag tyckte jag beställde i överkant. Fint att man har fler vänner än vad man tänker sig.

Jag har i många år underlåtit att skicka julkort och tackkort. Tänker att det kanske gör att andra slutar skicka kort till mig. Jag vill inte ha vare sig tackkort eller julkort eller fasiken inte några födelsedagskort har jag tänkt. De påminner mig bara om alla kort jag själv inte skickat snarare än vad de bekräftar att någon tänker på mig med omtanke...

Jag HAR ju förstås TÄNKT skicka kort tidigare. När Seglarkillen döptes (jo, han döptes för att vi inte riktigt hajade att man kunde vägra) och hrm.. när lockhåret namngavs.. vi HADE korten hemma och TÄNKTE skicka dem. Gills det? Nops, det gör ju inte det. I flera månader tänkte jag, när jag lgått och lagt mig, att jag skulle skicka dem. När årsjubileet inträffade tänkte jag att man kanske kunde tacka lite sent på ett roligt sätt... Fast.. det gjorde jag ju inte då heller. Lite för att Spargelmannen inte tog tag i saken så gjorde jag det inte heller. Han hade för all del inte något dåligt samvete som påminde honom. Det var den där avsaknaden av dåligt samvete som jag tänkte uppnå med min vägra-skicka-kort-idé. OCH.. det fungerar rätt så väl, ända tills jag började bli lite blödig. Upptäckte att jag började bli rörd, glad, tacksam och lite.. mjuk i hjärtat när jag på senare tid fått kort. Åh, tänk.. hon/han tänker på mig och vill skicka mig en tanke! WOW!