Höststart och hemmafru

ErnstK är en för mig besvärlig bebis. Just nu undrar jag varför jag ville bli trebarnsmor för jag är alls inte bra på att vara hemma med små barn. Eller på att vara hemma, punkt. Fast, det kanske inte någon är?

Jag känner höstens puls närma sig: Starta om på nytt! Ett helt nytt kollegieblock! I år ska jag minsann skriva fint och noggrant! - och jag får inte vara med om höststarten. Jag är utanför gemenskapen och utanför det där lite lagom pressande pliktmässiga.
Jag ska vara hemma och ta hand om en människa som knappt kan le, än mindre prata. Bara kräkas, knorvla och bajsa förstås. Dessutom måste jag hämta den lockige på dagis och vara den som påminner seglarkillen om alla läxor, bråka om klarinettlektionerna och rumsstädning. Jag hade velat göra karriär och bli beundrad och tjänat pengar.

Jag vet i och för sig inte om jag hade varit särskilt bra på det heller när jag tänker efter. Och så vet jag att det här tillståndet går över på ett par veckor. Jippie, jag har faktiskt tre söner! Det är rätt kewlt många. Fast. Det är trist som attans att vara hemma. Även om taggtrådinnan snart är tillbaka. Rätt så integritetsstark väninna som fått en Skalman i juni, söt kille som sett attans smart ut sen han föddes.

Undrar varför andra ser så bra ut på vad de gör på utsidan och varför jag känner att jag måste avslöja min uselhet så den syns? Undrar om jag skulle kunna bli som DoktorW där ingen ångest märks, om det nu är så att alla har ångest men inte alla visar den? Den kanske blir mindra stark om man inte låtsas om den?

Nu minns jag nog att det brukar ge mig lite ångest det med, det där när terminen startar och semestern är slut och det är en läskigt lång tid innan nästa ledighet börjar... Men, saken är den att när jag styr över min egen tid så svänger jag mellan att inte få något gjort, dagen är en transportsträcka till kvällen när familjen kommer hem och sätter fart på mig utan att jag behöver medverka till igångsättningen och mellan att faktiskt få en hel massa gjort, men som inte uppmärksammas. Det går inte att skriva om det i något CV, renderar inte löneförhöjning, blir inte kvar i evighet för alla att betrakta. Hur fint städat mina garderober ev. var mellan åren 2007 och 2009 kommer ju inte att påverka världsalltet. Dagen efter mastodontjobb är utförda med glans här hemma är de ju osynliga och jag måste prestera med något nytt för att få känna mig lyckad den här dagen också.. Existensberättigande sysslor hemma?