En juicy dag

Härligt regn och dis på höstarna väcker mina livsandar. Man är tillåten att hänga inomhus, göra inget. Så aktiv blir jag nog aldrig som när aktivitet inte krävs. Rensade lådor, möblerade om. Tvn i sovrummet. Kanske lite miss där. Man ska tydligen bara sova när man är i sin säng, inte göra massa andra saker. Som att titta på tv då. Andra saker får man nog göra.

I lådorna hittade jag gamla minnen. Som en femhundring fådd av mommen för fyra år sen, till jul. Och några dikter som jag skrev under kärleksruspåverkan till Spargelman. Kändes inte så roligt att förstå att min skrivkonst inte var så... känsloframkallande som jag hade önskat då. Men jag sparade dem ändå. Kanske mest för att jag ändå är lite ledsen för att jag under samma bläää-känsla slängt dikter och andra alster som tioåriga jag skapade. Jag kanske kan bli nostalgisk när jag är fyrtio...eller sjuttio ialla fall över det jag skrev som tjugoåring. Annars anser jag att man gör sig en tjänst om man gör sig kvitt från nostalgiska minnen. Eller, jag önskar jag ansåg det.

Hittade en bild på min pappa också. Från strax innan han dog. Saknar honom. Trots att han var jättedum och knepig. Och lite tycker jag att det är skönt att han inte längre är en pågående konflikt i vår familj. Men saknar honom gör jag ju.

Det är nästan märkligt. För man kan ju inte säga det till någon. Ja.. jag tycker det är lite skönt att pappa är död. Då tror de genast att man bara hatade.

Men det är bara för att det är lugnare. Nu.