Föresatte mig igår att ha en vit vecka. Från internet. För jag upptäckte att jag lät Ernst sitta och välta ut klossar och småpryttlar över hela golvet för att jag skulle få chatta ifred. Sen lyfte jag dit barnstolen och lät honom äta banan framför datorn brevid mig.. Sen lät jag honom sova ungefär en timme för länge. Han är iof sjuk, så han behövde säkert det.
Men det som var droppen. Det var att jag börjar få ont i skuldran. Den högra som jag håller musen i. Stackars barn.
Klarade mig gjorde jag dock inte. Jag var tvungen redan på morgonen att kolla min mail. Men jag skrev inget. Och så gick jag på promenad. Tre timmars promenad. Fast jag kände mig sjuk imorse. Och Ernst somnade inte i vagnen utan hade sovstunden kvar till efter lunch. Superhärligt! Tiden användes då till att klura ut hur innerfodret ska se ut på H:s laptopväska. För utsidan är klar.
Har du någon gång sytt i duschdraperityg? Gör inte det. Särskilt inte när du är lite småsjuk. Då blir det där tygets halkandet på maskin, insikten om att man klipper i fel ände om det som blivit sytt och krånglet med att måttpassa helt vansinnigt provocerande. Slutade med att fodret fick åka projektil över rummet och jag blev inskickad till sängen av Spargel. "In på ditt rum!"
Förvisad. Utlämnad. Bara datorn som vill prata med mig. Nu har jag ont i underarmen istället. För laptopen har musplatta och jag har spelat Apeiron. Ångestspelet över alla andra! Tycker synd om mig gör jag också. Och inte ens det här inlägget blev något bra. Bara frustrerat.
Blä!
(Men jag har inte uppdaterat min status på fejsbok, inte läst på FL och inte skrivit något annat än det här OCH gått ut! Bättre än i går iaf!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var faktiskt ganska frustrerat. Men väldigt på riktigt.
Jag ska aldrig sy i duschdraperi.
Nä. Och idag när jag läser om det här så lockas jag inte av att bli frisk heller. För jag måste ju fortsätta att sy i draperiet! Fast nu skrattar jag lite åt det i stället.
Och inte lyckades jag hålla mig från datorn heller. Undrar om det finns detoxkliniker än? Man kunde väl bli internetberoende, har det inte slagits fast?
*funderar* Om straffet för rattonykter kan omvandlas till månad på behandlingshem för alkoholism istället för en månad i fängelse.. Är då netoholicien välkommen dit om hon blir ertappad med att ladda hem dåliga teveserier... Mer än tjugo inlägg om dagen på nätet är beviset på beroende, kom man bara upp i nitton samt lite aftonbladssurfande, ja, då får man sitta i Piratfängelset och skämmas i stället. För då kunde man ha låtit bli. Jag kan inte hejda mig. Jag är en netoholic.
Kommit en bit på vägen har jag dock. Enligt det där att man först måste erkänna sitt problem! Något att glädjas över! :-)
Skicka en kommentar